Återuppförandet av fabriken startade omedelbart och driften kunde återupptas med
fördubblad kapacitet den 1 juli 1898 under ledning av ingenjör Weissbach. Möjligt är att
skorstenen i den första fabriken klarade sig vid branden och kunde användas i den nya
fabriken (1902 uppsattes dock en ny).
Den nya fabriken drabbades dock av samma öde den 1 juli 1904, då allt utom pappsalen
och sileriet eldhärjades och förstördes.
Utdrag ur: Hans Arvidsson berättar för Marianne Ågren - Baars
Jo, Klas Hagberg, hä va en som jobba i fabriken, han bodd oppa i Skråköping, å de där va på den tiden när man fick löningen hämtad i ett kuvär. Där låg löninga då, som man fick hämta på fabrikskontorä. Å han hadd f´l liksöm de andra gubbanä hämta sin lön också då på kontorä, å när han geck hem så bar´ä sä int´ bättre än han tappa bort löningskuvärä. Å gubbanä då, i övriga fabriken, dom tyckt vul synd om han, så dom tog å gjorde en insamling å samla in lika mycke pengä åt han som han hadd tappa bört. Å dä va han ju tacksam för, naturligtvis. Så han skrev en lapp då å tacka för de där å satt opp i fabriken.
På den lappen skrev han så här: “Ett hjärtligt tack till alla som bidragit till den stora
förlusten!” Ja, på sätt å vis var´ä ju så - hä va ju hanses förlust som döm bidrog tä.
Den andra fabriken 1900, fotografi från bruksmuséet i Vikmanshyttan
