Under 1940-talet påbyggdes syrahuset och 1943 uppsattes den stora massavedstraversen med tak.
Hitintills hade all avfallslut tappats direkt ut i Lustån, som blev starkt förorenad. Hjalmar
Lindqvist berättade att när Larsbo-Norn AB gick i konkurs 1921, så stod fabriken stilla i ett
år. Då hann vattnet bli så rent att man kunde få upp någon mager abborre eller gädda.
Lindqvist berättade också att under hans fars tid så fanns där gott om kräftor.
När ingenjör Rikard Sundblad tillträdde som platschef 1953 byggdes en indunstningsan -
läggning. Där kunde hälften utav luten tas om hand och användas som bränsle i det nya
pannhuset, som byggdes samma år. I det nya pannhuset användes också olja och fasta
bränslen och det fanns även el-panna.
Ett år senare, år 1954, byggdes kokeriet ut i och med att en tredje kokare installerades
( även denna kokare levererades av Hedemora Verkstäder).
Sileriet byggdes om 1956, då nya massabingar byggdes och placerades i själva sileriet.
År 1957 ombyggdes renseriet samtidigt som högtrycksspolningen för barkning togs ur bruk.
Ytterligare en sak som förändrade utseendet på fabriken var när yttertaket på syrahuset revs i slutet på 1950-talet.
Genom att man övergick från konstsilkefabrikation - s.k. viskosmassa i ark - till fluffmassa
i rullar för bl.a. blöjtillverkning, så byggdes pappsalen ut 1963. Ungefär samtidigt byggdes
magasinet ut och linbanan togs ur drift.
Turbo fabrik under 1940-talet
